För ett år sedan låg vi inne på BB i karlskoga och var världens lyckligaste mamma&pappa, vi hade blivit föräldrar till en liten kille, Milo - Världens finaste Milo. Äntligen var han här hos oss, all väntan och längtan hade äntligen släppt för nu var han ju faktiskt här. Efter en långdragen och jobbig förlossning var vi alla 3 trötta, vi stannade kvar på BB i 3 dagar. Skönt tyckte vi, då vi fick all hjälp vi behövde och undrade vi något var det bara att trycka på en knapp. Tanken att få åka hem och klara oss helt själva skrämde oss lite grann, samtidigt som vi längtade hem, att faktiskt få klara oss själva och bli en egen familj! <3

Ett år har redan gått och som alla säger så rusar tiden verkligen iväg..

Du har alltid varit en framåt liten grabb som inte haft någon lust att vara stilla, när du var 4 månader började du åla, du har alltid älskat att ligga på magen på golvet, du lärde dig även att sitta vid den tiden, skönt tyckte mamma. Du döptes i september och du var nöjd och glad hela tiden. 6 månaders dagen kom och du började krypa, på fars dag den 13 november, stolt som tuppen var jag (det får man vara). Trappan var en favorit att klättra i, och att ställa sig vid ugnsluckan var också skoj. Att prata har du gjort lite då och då men nu kom det ibland ett litet MAMA och PAPA om man lyssnade riktigt noga! :)  Snön hade äntligen kommit och första pulkaåkningen var sisådär, lite skeptiskt var du allt. Vid 7 månader började du gå med gåvagnen och det gick undan, ibland hängde inte dina ben riktigt med! :) hihi. 9 månader var du när du började gå. Våren kom och vi började vara ute mer och mer, det älskar du. Du grejar och leker så bra ute. Gunga är en favorit och har alltid varit. Det finns så mycket att skriva men detta är ingen uppsats :)

Men att få vara din mamma är så underbart och varje dag förvånas jag av hur mycket du egentligen förstår och kan, du är ingen liten bebis längre, du är faktiskt en liten pojke nu, en bestämd pojke med en vilja av stål.

Jag älskar dig så mycket att ord inte räcker till.

Grattis på din 1 års dag fina du.

Då var dagen som vi längtat efter här samtidigt så känns det otroligt konstigt att den redan är här. 06.13 hörde jag hur milo höll på i sin säng, det var med glädje jag gick in till honom med paket&sång. Han såg lite förvånad ut när jag kom in, tårar i ögonen och en ljus stämma! :) paketen var inte så intressanta de var mest roliga att bära runt på. 06.30 kramade jag om honom, tänk att det redan gått 1 år sen du kom upp på mitt bröst, 4090 tung och 50 cm lång.. Det finaste vi gjort! <3 vi älskar dig. Stress, okry och fullt upp resulterar i dåligt bloggande. Lovar att lägga in bilder och mer uppdatering ikväll. Stor kram